Ätit, matat tvättmaskinen,konstaterat att det måste bli klippning av gräsmattor i morgon - jemine så det har växt sedan förra helgen!

Tittat på töntig, romantisk film med bl a Julie Andrews - gäääsp!

Väldigt snart dags att lägga sig på den underbara Tempur-madrassen! Så saknad!!!

Vänster  knä ( tillhörande det ben och fotknöl som mandrom bröt och mosade till för ett antal år sedan)bar sig illa åt i tisdags! Knät (-skålen, menisken, delar av någondera?) bara åkte ur led, gör så ibland men brukar hoppa tillbaka momentant, utan assistans.

Denna gång bara körde det fast!

Fick slå tillbaka det hela på plats med knytnäven - det gjorde ONT! Både under ur-led-köret och efter!

Konstaterade efter något dygn att knäledsorthos var på sin plats - inköpte sådan å apotek och upplevde viss lättnad. Efter ytterligare ett dygn inköptes antiinflammatoriska pillerutter - gör susen!

Scheisse! Får se hur detta ut- eller av-vecklar sig! Går det hela tillbaka - fine!

Om ej - så får man förmodligen ställa sig i kö till någon ortoped - efter röntgen (vilket är det som går snabbast).

Under denna resa down south and back har Leif  G.W.Perssons (talbok) "mellan sommarens längtan och vinterns köld" verkligen underhållit och förnöjt mandrom! Rekommenderas!

Om 12 timmar  begravs goda vännens sympatiske, trivsamme äkta hälft - jag går nu i bivack inför morgondagen.

Alltid lika skönt att komma hem!

Sänder varje gång ett varmt tack uppåt - hemma utan missöden!

Ture och Bitte träffades första gången onsdag eftermiddag.

Tur att det var så mörkt!

Bitte fick stanna kvar i kärleksnästet i ett par dagar, återlämnades vid en rondell utanför Limhamn i lördags morse, Lena skulle på utställning i Danmark, passade fint att lämna över henne då.

Onsdagsmötet var rart och paret gillade verkligen varandra. Ture var energisk och Bitte lika stadig och medgörlig som med förre hanen. Lena konstaterade dock att Ture inte var heltänd, det var lite för tidigt och det visste jag också - vi ville bara testa.

Under torsdag-fredag blev det flera rejäla parningar, två med häng, visserligen inte så många minuter, men dock, och några utan häng, men ändå med resultat s a s;)

Lärdag morgon nosade Ture bara av Bitte och sa att nu var detta lilla roliga slut.

När jag återfick henne i rondellen, så såg jag att han hade rätt. När Bitte är på topp så ser hon nästan oaptitlig ut i aktern (om vi nu skall gå in på detaljer och sådana är ni naturligtvis otroligt intresserade av att få ta del av....) och nu kunde man absolut inte ha några dylika synpunkter på hennes akterkastell.

Bitte hade en hyvens tid på Hässleberga gård - klev in i Lenas kökj, morsade på tikarna Inez och Simone och så var det inte mer med det. Sov i Lenas säng på nätterna, gick 8km-långa promenader, hade möten med Ture och fick sedan vila i bur - sov sött där. Tack Lena - du har varit toppen!

Bara att koppla bort detta nu ett par tre veckor och se vad som händer.

Båda hundarna har verkligen gjort sitt bästa, så kanske......

Jag har lite kort och lite "reseskildring" men det får vänta till i morgon - nu vill jag ha mat!

Oxbergsbloggen ligger nu nere till framåt lördag-söndag.

Ha det bra!

Gräset är klippt, bilen är städad, skall ta fram väska/bag och börja plocka i lite prylar i kväll.

Gick en ordentlig skogsvända på förmiddagen.

Medan jag gick där och filosoferade och vännerna jagade varandra ut och in mellan granarna, dök plötsligt några minnen upp i tantens huvud - var kommer de ifrån?

En dag när jag gick med min schäfertik Cara och airdalehane Zorro, i skogen hemma i Smedslätten, sprang Cara plötsligt  in i skogen en bit och började vrålskälla. Jag blev helt paff, Cara gick aldrig mer än några meter ifrån mig, gick alltid lös, jagade inte, gick inte fram till varken folk eller hundar om hon inte fick "varsågod" från mig.

Gick efter och vad får jag se? Jo, Cara har ställt en älg!!!Jag blev jätterädd (vi talar här mitten av 50-talet och jag var 13-14 år), backade, band upp Zorro och gick tillbaka till älg-hundekipaget.

Ropade på Cara men se den här gången var älgen roligare. Jag gick fram på darrande ben, fick tag i Cara och talade strängt till henne.

Jag  såg hur hon liksom vaknade upp "oj, är du här" och så följde hon med mig. Älgen stod som naglad i marken , sänkt huvud och bara råglodde på oss - den var väldigt nära.

Snabbt som ögat fick jag loss Zorro, vände och sprang i full fart därifrån med båda hundarna. Jag kanske inte skulle ha sprungit men inget kunde ha hindrat mig just då:0)

En annan gång - jag gick på ungefär samma ställe, i den s k Storskogen i Smedslätten. Var halvvägs till Solviksbadet, det var ganska sent - plötsligt kommer en karl gående bakifrån och säger något till mig, kommer närmare och tar tag i min ena jackärm. Då agerar Cara!

Vrålade till, rök på karlen och nafsade efter hans byxben. Han blev helt stel, vände om och sprang åt andra hållet. Duktig hund!

Jag stod där med bultande hjärta, jätteskraj men så glad att jag hade Cara med mig.

Hade karln´varit ute i hederligt ärende hade han säkert stannat kvar och blivit förbannad över Caras påhopp - men förmodligen hade han inte alls hederliga avsikter.

Snälla, rara Cara, det var enda gången i hennes 12-åriga liv som jag såg henne bli förbannad på en människa - hon kände att här var det tokfel!Zorro var ju en djefvul med hanhundar (han kallades inte för inte för "airdaleterrorn" i familjen:0)

När han någon gång lyckades  mucka gräl med någon hanhund - blixtsnabbt gick Cara emellan, morrade, raggen på ända, båda hanhundarna la genast ner projektet....

Hon var en fantastisk hund!

Här är polarna på klubbben - pustar ut efter en tur i skogen.

Promenix i skogen ganska tidigt, till kyrkogården och snyggade till på Peters grav, rosorna har slutat blomma, petuniorna jobbar fortfarande på - satte dit en vas med dahlior och vita flox från trädgården.

Fortsatte till Helgö där jag fick förmiddagskaffe och kunde gulla ordentligt med valparna - när jag kommer hem från Skåne har alla åkt till sina nya hem.

Vilket liv det blev på dem när jag kom - de gapade och skrek "någon kommer, någon kommer, ta upp mig, ta upp mig, ta upp mig" - så här har jag inte hört dem låta förut, vilka röstresurser ;)

 Meet Brasse - leader of the pack!

Det var totalröj ett tag, men så slocknade ett par syskon...gonatt..

Mycket grejor finns det att pyssla med, hink, kastrull, jätterolig tunnel, "vanliga" leksaker..

Tunneln har valparna verkligen kul med - " AJJ! Nyps inte"

Hemma igen  blev det dammsugning och tvätt av trogen Volvo.

Sedan tog jag på mig jacka och trädgårdshandskar och gick lös på stockrosorna som är totalt överblommade. Vackra, ståtliga, men ack så otrevliga att handskas med!

Har en massa små hullingar som tränger in överallt, det är omöjligt att klippa ner dem utan att ha armar och händer totalsäkrade.

I skottkärran med hela avklippet, Hippie och Bitte gjorde sitt bästa för att mörda skottkärran :0) och ut på fältet med hela konkarongen.

Kände att det var läge för en skogsvända, klarade av den och mellanlandade på Coopen för diverse inköp inför nästa vecka - t ex mellanmjölk med extra lång hållbarhet o dylikt.

Karin kom förbi och lämnade pärmar och diverse, som skall medföras söderut för vidare transport till SKV:s beskrivarkommittée.

Stina, Bitte,Hippie, Ystra, Deja och Alva vimlade runt på baksidan ett tag - det kissades och sprättes och kissades och sprättes igen :0)

Hippie försökte få igång Alva till lite lek -men se då kom konstapel Bitte och ställde sig mellan dom - "nu är det så flickor, att JAG LÖPER och jag har bestämt att här skall inte lekas just nu, om två minuter kanske, men inte just nu" - jösses så löjliga dom är :0) Men skönt att se att det bara är ytterst små markeringar som görs, inga brösttoner eller dumheter.

 Hippie och Alva himlade sig lite, suckade och gjorde något annat.

När Karin åkt blev det strykning, strök en hel del, så blidde det lite middag och nu blir det bara koppla av resten av kvällen.

Skulle egentligen inte ha varit hemma i kväll, men så blev det i alla fall, ganska skönt.

Var och herpesvaccinerade fröken Bitte - inga problem och billigt var det - bara 300 spänn! Hade hört rysare om "det kostar minst 1800:-" " det är svindyrt" - men så var icke fallet, i varje fall inte på Upplands-Väsby vet.klin

På vägen hem kom det liksom över mig.....

Svälj!

Är jag nu fullständigt tokig (igen!) - drar igång det här äventyret och så kanske jag sitter där med ånyo söndertrasad själ, jätteledsen, med en tik som förvisso haft lattjolajbans, men inte blev dräktig, de som hoppas på valp blir utan  - och mandrom är dessutom ca 15 lök fattigare....

Fast en dåres envishet kanske kan löna sig till sist.

Bara att bita ihop, rulla ut bönemattan, sluta bita ihop  och be så in i bängen.....

Panschogänget slog till på klubben, glammig promenad i skogen med 8 hundar skuttande omkring med varandra, 3 collie, 2 götar och 3 flattar.

Fika med "köpebröd", både Birgitta och Marianne hade med sig kaloririka saker (jag åt en liiiten bit).

Så utbröt träning, platsliggning och lite av varje. Birgittas 5-månaders flatpojke Bobby börjar bli riktigt duktig på att sitta tyst nere på plan. Första gångerna skällde han oavbrutet, gick över till ömklig gråt efter några gånger och nu är han i princip knäpptyst - ligger lugnt och kopplar av, trots att matte jobbar med Nadia.

Signe ställde upp som mottagare på budföring för Hippie - bra, ny figurant! Fungerade fint.

Och hurra, hurra! Fick just besked från beskrivaren att han kan ta MH:t på Mälarö BK den 20/9 - härligt! Sparar många mail och många telefonsamtal - och en hel del oro för att datum för MH bara kryper närmare och ingen kan ställa upp.

Unt es bara regnet och regnet! Nu gungar det t o m lite i gräsmattan när man går, fulltankat m a o;)

Hade tänkt gå ut och städa bilen, men....jomen titta, det har slutat regna - snabba ryck!

Gick en liten promenad i morse innan urmakaren kom.

Precis när vi kom innanför dörren så brakade det loss - störtskur! Bjöd urmakaren på kaffe och så tog han sig an urverket. Muttrade över det ett tag och undrade om han kunde få ta med sig hela billevitten hem ?

Självklart - jag är ju borta hela nästa vecka så det passar bra - lättare för mr clockmaker att hålla koll på den i egen verkstad.

Den här urmakaren är definitivt ingen klant, erkänt skicklig - men som sagt - det handlar om precisionsjobb.

Åkte till klubben på eftermiddagen - abstinens  - har inte varit där på flera dar´:0)

Där var ordförande och kassör i full fart med att ytterligare försköna stugan - det pågår ett väldigt arbete hela tiden med uppfiffning och byte av möbler.

Hjälpte till att kånka bort några gamla stolar (har stått i ett Scandic Hotell en gång i tiden) - till brashögen.

Tog en sväng i skogen (jaja, det blev väl lite svamp då i jesse namn....)

och gick sedan ner på plan med Hippie och sedan pestgötarna (kan även benämnas värstgötar eller bästgötar ;)

Götarna fick ta en runda på agilityplanen - det var kul - och Hippie gick galant igenomn ettans moment. Anmält till ny tävling den 10/9, nu får vi ta alla chanser till träning eftersom jag blir borta i nästan en vecka.

Gick in och fixade kaffe, Birgitta kom och så tog vi alla en fikapaus. Åkte och slängde tidningar mm och så hem.

Mat till vännerna, gick ut och började jaga runt med trimmern - vete tjyven vad som farit i den (tog eltrimmern i dag) - den funkade!!! Bad en stilla bön att det skulle hålla i sig och det gjorde det - kunde klippa både utanför häcken och runt alla kanter där det behövdes - halleluja!

Ställde Hippie på trädgårdsbordet och borstade igenom henne ordentligt - och precis när det var klart så kom nästa störtskur - den håller fortfarande på...

Ringde i morse till min favoritcamping i Jönköping, Villa Björkhaga, och beställde en stuga måndag-tisadg i nästa vecka. Passade då också på att hyra stuga till SKV:s avelskonferens i slutet av september, så var det klart.

Det sägs att det pågår ett OS ??  Ibland undrar jag om det är något fel på mig....

Jag har inte sett en sekund av detta OS - det enda jag skulle ha velat se var invigningen - resten är mig totalt egalt - vad är det som saknas i min intellektuella utrustning? Missar jag en massa dramatik, spänning, hejochhå....

Faktum är att det känns inte så - mitt liv innehåller så rackarns mycket ändå - kanske man ...när man inte orkar flänga runt i skogar etc, börjar glo på dylikt - fast jag undrar......

På något sätt håller jag, lite perifert, ändå reda på vad som händer, inte i detalj, men i stort - men kan för mitt liv inte uppamma tillräckligt med intresse för att engagera mig mera - osvenskt? Opatriotiskt? Må dä.

I går afse, när mandrom skulle kasta sig i bingen - plötsligt stannade jag till och lyssnade - "hmmmm, så tyst det är" - jojomensan, det förpipplade, förgrömmade, eländiga gamla träfodralet stod där och blåteg, inte ens pendeln rörde sig......

Jag blir gaaalen!

Min snälle urmakare ringde i dag för att efterhöra om det lilla rara verket skötte sig - jag svalde tre gånger och sa sedan som det var - hörde en djup suck i andra änden.....

Mina vänner Ulla och Lasse har väldigt roligt åt det här och kommer med små antydningar om att den gode urmakaren nog fixar till det här bara för att få komma hit och umgås   -  ähhh!

Han är ytterst noggrann och med tanke på vad jag bladade av för att betala kalaset, så förstår jag att han vill att det skall fungera.

Den arme mannen kommer i morgon förmiddag för att utföra någon slags besvärjelsedans runt eländet :0)

Börjar så smått förbereda Skåneresan i nästa vecka, trädgården måste ses över, gräset växer något kopiöst, det måste klippas minst en gång innan jag åker. Äpplen skall krattas upp, äpplen skall plockas, det skall kantklippas....

Bilen skall städas, huset skall även det få sig en omgång - hatar att komma hem till ostädat hus.

Fredag är det som sagt dags för herpesvaccination. Funderar starkt på att ta en sväng förbi Albano måndag förmniddag innan jag anträder färden mot sydligare nejder - för att ta ett progesteronprov - alltid bra att ha ett "startbud".

I morgon skall det bli storborstning av Hippie - jag har bara tagit med "hartassen" ett tag , nu måste vi ta´t ordentligt - och klippa tassarna.