...önskas alla   

Några kloka ord som jag fick via mail i dag:

The reason a dog has so many friends is because he wags his tail instead of his tounge

Unknown

Dogs are not our whole life, but they make our lives whole

Unknown

If I have any beliefs about immortality, it is that certain dogs I have known will go to heaven, and very, very few persons

James Thurber

Dogs loves their friends and bite their enemies, quite unlike people, who are incapable of pure love and always have to mix love and hate

Siegmund Freud

If your dog is fat, you are not getting enough exercise

Unknown

My goal in life is to be a person as good as my dog already thinks I am

Unknown

...på året träffades vi några stycken på klubben och tränade rallylydnad.

Jag gjorde ett par enkla banor, visade både med och utan hund hur "tänket" är, de övriga tre har aldrig tränat rallylydnad tidigare, men har blivit intresserade.

Efter dagens övningar var de heltända och vi tränar nästa gång på söndag - kul!

Kallt om näsor och nosar var det, korta pass blev det, varvat med spring på golfbanan eller i skogen. Hade kupévärmaren på så bilen var ändå varm och go´.

Ett gäng till var där och tränade lydnad och kontaktövningar, parkeringen är stor så vi kunde samsas bra.

Planerna är fortfarande inte "gångbara", men parkeringen plogas ordentligt och ofta och val i dag också helt nysandad - inga som helst problem att gå där.

Gemensamt fika efteråt, hade med mig saffransbullar - tur att jag tog en stor påse...

I övrigt har dagen varit lugn - jag har inte skrämt några stackars tonåringar eller burit mig åt på annat sätt   

Nu skall här städas och förberedas för nyårsaftonen. Vi blir 6 pers. här.

Menu:

Löjromstoast

Helstekt rostbiff med rödvinssås,

ungsstekta potatisklyftor och

pestoslungad broccoli

Ostbricka

Hemgjord panacotta med vit choklad

Och så lämpliga drycker därtill

Kaffe (så att vi orkar hålla oss vakna till 12-slaget.......)

...smällargalningarna  

Just återkommen efter promenad neråt sjön. Vi hann ca 50m hemifrån - då small första bomben!! Betydligt högre och skarpare än 9mm-pistolen man använder vid MH och bruksprov.

Alla tre vännerna travade i rad framför mig - tack himmelska stjärna att de är oberörda  - ingen av dem ens saktade av på stegen, totalt oberörda!

5-6 bomber till smällde av inom ca 5 minuter, men vännerna var helt obekymrade. Verkade som om det bombades ca 200 m till vänster om oss - men med öppna fält runt om så hörs det och ekar skapligt!

Undrar hur många stackars hundar som ligger och darrar nu - katter med för den delen!

När jag kom ut på grusvägen kollade jag noga åt båda hållen, kunde inte se några skjutglada ynglingar (f´låt men det är nog oftast den sorten som håller på) - hade jag sett några på vägen hade de fått med en livsfarlig kärring att göra om de haft några funderingar på att tutta på något så länge vi var i närheten.

Jag hade väl sagt som jag i våras sa till några typer som körde moped som galningar på denna smala grusväg, där det går vuxna, barn, hundar, gamlingar....

Jag ställde mig i vägen och dom vågade faktiskt inte köra på mig   - tog tag i den ena killens ärm och röt "vill du ha pannbenet inslaget???"  "vaddåra"....

"Lilla snorunge, tro inte att jag inte orkar och var helt säker på att jag törs - nu kör ni lugnt och stilla vidare och kom ihåg, jag vet hur ni ser ut och jag vet vilka mopeder ni har"!!!

Dom måste ju ha trott att jag var totalt galen - bra!!!!   Men dom puttrade iväg, väldigt långsamt och tittade bakåt flera gånger....

Har inte sett dom på den här vägen nån´mer gång och inte fått någon anmälan på mig heller....

Ibland är det effektivt att bli riktigt förbannad ........

Rekommenderad läsning:

http://kennet.skk.se/skk/innehall.aspx?ID=1039&Sprak=sv

I dag är det plötsligt flera plusgrader och regn!!!

Träning utbröt dock även i dag på klubben - samt obligatorisk fikastund efter pulsning på golfbanan.

Efter träning etc var vi tre strävsamma fruns som hackade bort is från yttertrappan och toatrappan samt sandade en hel del på parkeringen. Vissa partier fanns det sand på, men andra kommer att bli rent livsfarliga när det fryser på - vilket det skall göra redan i natt spörjs det.

Isigt underlag och den här tiden kommer mig osökt att tänka på mitt lilla äventyr för ca 10 åtr sedan - inträffade å nyårsdagen.

Kompis låg i influensa, jag tog hennes tre hundar och drog tills skogs så att hon kunde ligga och var sjuk i lugn och ro.

Inte en käft i skogen - alla satt hemma och tittade på Ivanhoe   

Vi knallade på....

Ca 1km från vovvarnas hem och matte hände det! Vädret hade varit precis som det är nu, snö, tö, lite mera snö och så kyla på det.

Alltså sk-thalt under snön. Swoooscch och sprattel! Där låg jag med vänster ben vikt inunder mig och tre hundar som tittade förvånat på människan som låg där och verkade totalt hjälplös.

När jorden slutat snurra och jag fick lite ordning på skallen insåg jag att här förelåg fibulafraktur samt syndesmosskada (duktigt va   ), men faktiskt så hade jag rätt skulle det visa sig.

Skenbenet var intakt, men vadbenet av, "tältade under huden" som det heter på doktorsspråk (på 35 år som läkarsekreterare hinner man lära sig en del, både på gott och ont). Det är alldeles sant som det sägs, det låter precis som när man bryter av en kvist, när ett ben går av.

Fotleden kändes mycket märklig, alldeles lös och ostadig.

Lyckades ta mig upp på benen - började långsamt ta mig tillbaka till kompisens hus.

Talade om för vovvarna att de var dödens lammungar om de drog - dom insåg stundens allvar och gick så himla snällt i koppel alla tre.

Jag kunde liksom markeringsstödja lite på vänsterbenet, hade rätt höga stövlar som tur var och hobblade på.

När huset var inom synhåll - då började det göra ont och yrseln började komma.

Klarade mig dock in - Peter kom och hämtade mig och så blev det S:t Göran nästa.

Vi var ju några stycken som råkat ut för frakturer den dagen....

Efter 8 timmar kom en klubbkompis i tjänst på akuten och si! då först kom jag in på röntgen.

Miss i nassen blev det operation - jag fick ryggmärgsbedövning (fick välja själv) - rätt hög var man vid operationen - minns att en sköterska skrattade gott åt mig - jag låg nämligen och gjorde skuggfigurer på den gröna duken som var uppspänd mellan mig och kirurgen i verkstaden (det lät som en verkstad....)

Somnade sedan gott och vaknade på avdelning morgonen efter med gips till knät och diverse märlor i fotleden.

När jag visat att jag kunde gå med kryckor, t o m i trappa, fick jag åka hem.

6 veckor i gips.......

Det gick åt många plastkassar vid promenaderna kan jag säga. Dom blev inte så långa men det gick utmärkt att hoppa omkring ute på fältet med kryckor.

Efter 3 veckor var jag utled på att vara hemma - började jobba igen (jobbade då på avdelning på sjukhus, bara halvtid) - och fick ersättning av FK för resor - kanonbra!

Så fort gipset kom väck tog sjukgymnasterna på jobbet tag i mig och lät mig få sjukgymnastik i reumatikerbassängen, 3 ggr/vecka. Det gjorde att jag fick tillbaka stabilitet och styrka väldigt fort.

Ja ja, så kan det gå......

Det var då jag skaffade min första mobiltelefon   

 ...att man kan dö av "tråk"?

..och det är precis vad vi håller på att göra - alla tre!!!!

Jo jo, jag vet små vänner - promenader i all ära men nu vet jag att ni vill göra lite mer än bara snuffla runt i skogen.

Sagt och gjort - ringde Birgitta som också kände att hennes vänner ville använda huvudet.

Vi sammanstrålade på klubben - där var ett helt gäng med folk och hundar - i precis samma ärende som vi.

Gick en stund på golfbanan, men det var rätt tungt och ganska hård skare, inte alls bra för vovvarna, så vi gick tillbaka ganska snart.

På klubben rådde fikapaus, i vilken vi naturligtvis deltog, efter denna hårda övning   

Efter kaffet skärpte vi till oss och tränade alla vännerna på den välskottade parkeringen.Appellplanerna går inte så bra att gå på - går inte heller att ploga dem, det är tji tjäle under snön - skulle totalförstöraplanerna att släppa lös en plog där nu.

Till sist blev det en vända i skogen och så åkte vi hem - vi åker dit i morgon också.

Hippie, Stina och Bitte var helt saliga över att få "göra något" - och avslutningen med dragkamp är ju alltid lika poppis.

Nu skall jag gå ner och titta på resten av Robin Hood-filmen - lite annorlunda i den här varianten. Åldrad Sean Connery som spelar R H. Utspelas efter kung Rickards död.

 ...får vi väl kalla Helgö ibland    

Di här snyggingarna låg ute hos Bettan och Olle (som plåtade) för några dagar sedan - låg där i ett par dagar sedan klev de vidare.

Totalt 4 stycken om jag fattat rätt, men alla ville inte vara med på bild.

...är utlagd - tack Cissi Olin för ditt fina jobb  

Väntar med spänning på instruktionerna om hur jag skall uppdatera den.

Nej se det snöar, det var väl roligt hurra  Har hunnit med en skottningsomgång...

Vännerna och jag har gått en jobbig promenad - skadar inte med motion och det fick vi så det räcker för några timmar...

Gick grusvägen ner mot sjön, men vek av över Brunna Gärde - en bit var det upptrampat men så fick jag för mig att gå en stig där jag brukar gå på sommaren. Det var bara det att ingen har förmodligen gått där sedan i somras  

Tja vi knegade på, jag försökte gå först för att bana väg, framför allt åt småfolket, men blev hela tiden omkörd av ivrigt snösimmande  götar som tog sig fram som små torpeder - Hippie körde kängurustuket - booiinngg, boooinnngg. Vi stannade några gånger , pustade ut och la upp strategi för nästa etapp - baslägret började så småningom komma inom synhåll - d v s vi såg husen på Växthusstritan på avstånd..

Och yesss! Vi klarade oss fram till grusvägen igen - men jädrans jobbigt var det.

Sista biten - över "vårt fält" var rena E-4:an, upptrampad och fin stig.

Nu har man gjort sig förtjänt av en skinkmacka till lunch och vännerna skall får prinskorvarna som blidde kvar efter julafton.

En riktigt trevlig och mysig julafton hade vi - lagom med käk och glammig julklappsutdelning.

Eli var mycket behjälplig - för varje paket som delades ut meddelade han "jag kan hjälpa till att öppna, jag är jättebra på det"!

När vi ätit och fixade undan lite i köket + ordnade kaffe - blev det ju en liten extra stunds väntan på julklapparna. Då tog vi fram tomteblossen  något som fascinerar de flesta barn (även vuxna sådana...) Eli fick hålla tomteblossen alldeles själv  - var helt trollbunden av dem.

Här är bilder tagna med och utan blixt - blossen blir liksom lite häftigare när man tar utan blixt.

När barn och barnbarn åkt hem blev det lite mer undanplockning, jag satt så i lugn och ro och lyssnade på ett par CD-skivor jag fått - vännerna fylkades runt mig i soffan - den hade ju varit full med folk tidigare - men Hippie lyckades ändå knöka in sig och låg där bland folk och julklappar, som en hårig soffkudde. Stina och Bitte cirkulerade lite, Pernilla satt på golvet så hon fick rätt mycket göte-sällskap...

Gamle Acke - som ju firade 15-årig födelsedag, var också med, parkerade sig under soffbordet, där låg han bra.

Acke hör i princip ingenting, när det var dags för godisutdelning, fick man picka lite på honom och visa vad som var på gång - men då blev det fart  .

Vi sov länge i morse, låg och snackade lite i sängen innan jag masade mig upp och duschade mig vaken. Nu har vi klarat av kaffe och macka och en timslång promenad neråt sjön.

Vid 14-blecket åker jag till Skytteholm och så tar vi en tur på golfbanan och landar sedan på Helgö för fika.

+2 grader i dag - men snöoväder och kyla väntar.....